2 - 1

I höst får vi en ny hemmaarena. Från Idrottsparken till Bruksvallen är det ett par kilometers prommenad men planens underlag är helt i klass med Parkens.

Veckans samtal på träningarna handlade om att komma in på vinnande spår igen och när domaren satte pipan till munnen och signalen ljöd för avspark syntes ett beslutsamt Billes. Passningarna var precisa och när Hampus nådde högst på Latifs inlägg var jag beredd att skriva 1-0 till oss men målvakten räddade. Efter drygt 10 minuter böjade gästerna komma in i matchen och äga boll. De bröt igenom men Ljungdahl kom ut och avvärjde. Precis innan hans räddning hör jag ett omisskännligt "Nej" från publiken. Inte som Danskens väsande som övergår till siren utan mer som ett gällt skärande "Nej". Hon är tillbaka - vår oidetifierade supersupporter! Jag låter blicken svepa över publikhavet bakom avbytarbåsen men finner ingen misstänkt. Böna invaggas i fallet och får på sin lott att ta reda på vem det är.

Klippan har ett visst tryck på oss genom ett bra passningsspel men också fasta situationer. Hörnor och långa inkast ställer till det för oss. Mot slutet av halvleken börjar vi åter vinna boll och skapa några fina chanser. 0-0 står det i halvlek och vi pratar om hur vi ska agera i försvaret när de byter position men också om att höja bolltempot när vi äger boll.

Andra halvlek startar med boll för Billes och det syns att vi tagit med oss ut det som sades i omklädningsrummet. Tempot är högre och trycket i passningarna bättre.Vi får en hörna efter ett par minuter och den letar sig mot den bortre stolpen, där dyker Latif upp och med en välplacerad nick ger han oss ledningen. Vilt jubel bland Billes och något förvånade KFF:are syns på planen.

Jag reser mig upp för att konferera med Böna om hans undersökning och då - som en blixt från en klar himmel - hörs den gälla supersupportern och jag ser henne. "Det är hon i rosa" sa jag, "Nej, lila" sa Böna, "Jag är säker" sa jag. Den som söker skola finna.

Klippan kvitterar efter ett par minuter då deras center, med någon decimeter, hunnit före Marcus på en djupledsboll och placerat den förbi honom. Efter kvitteringen får motståndarna blodad tand och börja sätta press på oss men vi försvarar oss väl. När Viktor P täcker skott hör man den gälla rösten "Skjut inte på honom". Böna lutar sig fram och säger "Du har rätt det är hon i rosa"." Du får kolla runt bland folket vem hon är - supersupportern ska avslöjas" säger jag.

Nu kommer ett märkligt men ack så viktigt Billes-mål. Ted sveper iväg en boll bakom KFF backlinje men målvakten är först på den och borde fånga upp den men han är utanför straffområdet. Latif springer, likt Sebastian Larsson mot Frankrike, mot boll och målvakt vilket gör att han stressas. Nu går bollen förbi målvakten och sida vid sida (staten och kapitalet) löper Latif och målvakten mot boll och mål. Bollen träffar stolpen men Latif är först på den och med ett välplacerat skott har han gett Billes ledningen.

Vi gör flera byten under andra halvan av halvleken och ibland i ovana positioner för den inbytte. Vi försvarar oss bra och får några omställningslägen - vår egen Uwe Seeler-kopia Jonas Johansson är närmst med ett ribbskott. När bollen träffar ribban är det 45 sekunder kvar och motståndarna lyckas vända på spelet och få en hörna. I princip alla aktörer på planen letar upp sig i Billes straffområde men vi lyckas rensa undan bollen och domaren blåser av, seger med 2-1.

När sångrösterna till "De e Billesgrabbarna som......" ebbat ut kommer Böna fram till mig och säger "Du kan i princip få hela släktträdet till supersupportern, det är Emil Ns släkting". Bra reserchat av Böna. Jag får fatt på Emil N och frågar honom om damen i rosa. "Jo, det är min morfars syster" svarar han.  Hon har gäckat oss sedan HAIS borta i fjol, då blev Carina P utpekad (läs referat från den matchen). Det är ju mycket riktigt som Håkan säger (med sin yrkeserfarenhet): Carina är avförd från fallet. The case is cloosed.