2 - 2

Inramningen till matchen mot Södra Sandby var av bästa kvalité. En vacker vårsol och en comeback av "The disco boys" som skötte speaker-sysslorna. Trots detta så var vi inte riktig med från början utan motståndarna hade ett skott i stolpen efter en minuts spel. Efterhand så växer vi in i matchen och Manno kan göra ett noll efter en vacker omställning där Latif spelar Manno sop ren. Det hinner inte gå många minuter förrän Latif dribblar igenom motståndarförsvaret och via stolpens insida gör 2-0 till  Billes.

Resten av halvleken blir en grinig historia där motståndarna börjar tugga på både oss och domaren. Här kommer dagens religiösa tema in:" Vänd andra kinden till". Varför låter vi oss inledas i frestelse och ge igen? Istället borde vi vända andra kinden till och låta domartrion ta hand om de som gnäller/provocerar. När matchen är slut har vi fått fem varningar och motståndarna en! Ifjol toppade vi fair play-ligan och division fem nordvästra. Slump? Vi måste mogna som lag vad gäller varningar och inse att det är inget som leder till framgång.

Andra halvlek inleds med en två noll ledning för "di röe". Södra Sandby flyttar fram folk i banan och börjar spela längre och rakare. Vi får förstås omställningslägen men till skillnad från Östra-matchen så förvaltar vi dem inte. Reduceringen kommer på straff med 20 minuter kvar och kvitteringen slås in med fem kvar. Efter kvitteringen är det Billes som forcerar för att nå ett segermål men det närmsta vi kommer är en smalbensträff på bollen av Viktor K. Slut och två tappade Billespoäng :-(

Supporterjakten, hur går den tänker säkert de trogna läsarna? Jodå, när Latif spelar fram Manno så hörs den gälla rösten från läktaren men jag vill ju både följa målchansen och identifiera supportern. Eftersom jag är en man så kan jag bara göra en sak i taget och jag faller för frestelsen att följa målchansen. Tyvärr kära läsare rösten är där men ingen identifiering.

Lördagens stora glädjeämne var att vår samarbetsklubb blev tyska mästare för 27:e gången - grattis från Billes.